Topic 2: Ukulele

Ta-Dah! Mer humoristiska recensioner på gång ,och den här gången gäller det något relativt nytt, faktiskt; Min ukulele! Den här recensionen kommer förstås inte bli lika givande, utförlig och detaljerad som den förra, då jag inte har haft lika lång tid på mig att spela och skaffa en (relativt) professionell åsikt.

För att komma igång med recensionen kan jag ju börja med att säga att ukulelen har en hel del fördelar jämfört med en gitarr. Ett; Den är väldigt mycket mindre. Det här är nog den mest uppenbara fördelen (Nähä? :P), då en ukulele är ungefär lika stor som halsen på en vanlig gitarr. Antagligen mindre. Alltså är den mycket enklare att ta med sig och lättare att spela (förutsatt att man inte har jääättetjocka fingrar).

Två; Den är oerhört billig. Kom igen, 240 kronor är inte mycket. Åtminstone inte i gitarrvärlden, men på Platon får man en fett med fullt fungerande ukulele för summan (min ser för övrigt ut som den längst till höger på bilden). En ukulele kan också bli ett ganska kul impulsköp, då den är väldigt lätt att ta hem (se fördel ett :P) och sitta och jamma med någon kompis.

Tre; Feststämning när som helst, var som helst. En festglad matrast i skolan då man sitter och jäser i gräset med hawaiiskjorta blir ännu festgladare om man sitter ute och jäser i gräset med hawaiiskjorta och ukulele. Bara lära sig lite lätta låtar som man sitter och plinkar på. Det här är visserligen en påföljd av att den är lätt att ta med sig, men det är ändå värt att ta upp. Dessutom är det so msagt smidigare än att ta med sig en gitarr då en ukulele är så liten att man kan ha med sig den överallt och inte behöver stasha den i skåpet.

Sedan finns det ju en del nackdelar också, och den första (och största) är ljudet jämfört med en gitarr; mindre instrument ger färre strängar och färre band och mindre variation i ljudet. Också markant sämre och plinkigare ljud, eftersom det inte är samma kvalitet på strängarna och inte lika stor kropp som en akustisk gitarr.

Den andra nackdelen är att en ukulele kan vara väldigt lättstämd. Det kan ju förstås vara en fördel, men om man försöker stämma en ukulele så skenar den iväg och man måste vrida tillbaka. Upprepa detta ett par gånger så börjar du kanske närma dig rätt stämning. På en sträng. En ukulele tar inte heller särskilt lång tid på sig att bli ostämd heller. Det leder till att man måste stämma mycket och ofta, även om det problemet verkar lösa sig efter att man stämt den rätt ett par gånger. Just nu har min ukulele bara en sträng som fortfarande jävlas, men det går nog över.

Tja, om man ska dra någon slutsats av det här så är det väl att jag gillar min ukulele. Och att ni som läser det här kanske också borde skaffa en ukulele så snart som möjligt. Men ni bestämmer väl själva, tack och adjö så länge.

Topic 1: Van Helsing

Ja, då var det dags att inviga den här bloggen med lite meningslös merch som jag har förslösat min tid med sedan helgen; Van Helsing till Playstation 2. Ja, jag vet, det är dåligt att spela något sådant, men för det första så är det inte mitt. Min lillebror fick det när han fyllde år förra eller förrförra året. Och ja, det är väldigt gammalt. Anledningen till att jag har valt det är att jag vill dra igång bloggen och att jag, som sagt, har spelat det sedan nu i helgen. Dessutom har mitt beställda exemplar av Killzone (bry er inte om det futtiga betyget 6.9, Gamespot har nog bara dålig smak) inte har kommit än (det kommer i morgon eller i övermorgon), så i praktiken är det så att jag har lust att blogga och recenserar Van Helsing i brist på annat.

Jag gillar egentligen inte heller idén om att göra dåliga spel av bra filmer (tro mig, det här är verkligen ett sådant fall), men nu är det ju sorgligt nog mer eller mindre tradition att göra det. Till exempel så kommer nästa Indyfilm att göras till spel, men om jag har förstått det hela rätt så är det inte baserat på den nya filmen. Istället så har jag för mig att det ligger någonstans runt händelserna i The Last Crusade. Före eller efter den filmen, hur som helst så är det inte på 1950-talet. Bra kap eller fanskap? Det lär vi få reda på, jag kan tänka mig att rescencera det om jag får för mig att spela det. Det vore faktiskt ganska intressant att få ha kontrollen över Indys piska, men vi kan nog tyvärr bara hoppas på att spelet innehåller badrockar.

Men hur är Van Helsing då? Ja, det är ju egentligen inte särskilt logiskt, välgjort eller genomtänkt. Storyn är mer eller mindre massakrerad, huvuddragen finns kvar, och spelet går mest ut på att man håller inne autotarget- och skjutknapparna medan man knatar runt och ser till att inte få pisk själv. Sedan finns ju då variation i fienderna, som såklart inte finns med i filmen, så att man får känslan av att det finns åtminstone lite mening med det hela. Nästan, i alla fall. Karaktärerna från filmen finns med, men digitalt dåligt representerade (Van Helsing själv är den enda som är riktigt välgjord, och hans skäggstubb är nog den mest intressanta detaljen i spelet) och introducerade på helt andra sätt än i filmen. Frankensteins monster bor nu i en grotta som man ramlar ner i genom en kvarn, det är nog med i filmen om jag inte minns fel, men man spöar honom två gånger innan han pratar med en. Dracula slåss man mot en så där tre-fyra gånger, likaså den vänligt sinnade varulven Velkan.

Spelet handlar dock i huvudsak om samma sak som filmen; Van Helsing ska sätta stopp för Dracula i Rumänien och till sin hjälp har han ett gasdrivet macho armborst, sina handdrivna ninjagrejer och sina dubbla pistoler. Och lite till, förstås. Om de inte ändrade och vanhel(sin)gade lite vore det ju inget äkta filmspel. Det här helgerånet är dock ganska mastigt; ett par svärd (som med fusket Big melee (se nedan) blir lika långa som VH själv), ett hagelgevär (givet i ett actionspel), ett elgevär (inte fullt lika givet, men extremt off topic) och en gatling gun (efter att man införskaffat den så blir spelet ungefär lika varierat som Kalle Anka på julafton). Mer att använda i sin strävan att göra benmjöl av fienden.

Apropå just det så är de första standardfienderna skelett (de kallas dock fell spirits) som kommer i dröser och dör på två sekunder, sedan får vi också mangla bland annat lite gargoyles (statyer som spontant börjar flyga), spöken (off topic och lätta att skicka tillbaka till de döda), jätteugglor (ganska givet egentligen), stora fladdermöss (jävligt oväntat), varulvar (små), och förstås Dracula själv. Inte särskilt originellt, men det är inte något man egentligen förutsätter. Inte i ett filmspel. Karaktärerna är också ganska taffligt gjorda, utom detaljen om Valles skäggstubb, och dialogerna är både dåliga och osynkade med vad vi ser på skärmen. Dessutom så rör sig munnarna knappt, och den enda karaktär som de verkar ha lagt ner lite besvär på är Van Helsing själv. Lite självförklarande egentligen, eftersom det är honom man ser mest. Ett problem är dock att spelet är allt för kort. Det är tisdag nu, och jag har nästan klarat igenom det för andra gången sedan i lördags (har kommit till sista banan). Hela spelet går säkert att spela igenom på en dag, men om man ska ha alla fusken och det hemliga vapnet som tydligen finns så får man nog sitta lite längre.

En kul detalj är dock fusken. Det är inga fusk man letar fram på Internet och är jättefuskig om man kan, man hittar dem istället. Bland de roligaste (mest kreativa) hittar vi Sick player, som får texturerna att snurra eller röra sig uppåt eller i sidled, Big head, som gör huvudena nästan lika stora som karaktärerna, Big melee, som gör VHs närstridsvapen lika stora som honom, och Unlimited ammo, en klassiker i sådana här spel.

Ljudet är det dock inget fel på. Hagelgeväret låter lika manligt och förödande som det är, pistolerna smattrar som vanligt, svärden svischar överdrivet mycket och ens gatling gun bultar skoningslöst när man dödar fiender. Problemet är att de häftiga ljudeffekterna dränks av skakljudet från handkontrollen. Annat än det så är ljuden jättebra, och soundtracket är oerhört stämningsgivande.

På det hela taget så är Van Helsing inte ett särskilt bra spel när det gäller att leva upp till filmen med samma namn, men om man har tråkigt och vill döda lite tid (och fiender) så kan det ändå vara ganska givande att plocka upp sin brutala arsenal och döda lite övernaturliga fenomen. Eller som Gamespots recensent skriver;

"Van Helsing, the game, can make for a pretty entertaining time if you don't go in expecting too much and just want a few hours of gothic-styled action."

Så, med det här sagt så är bloggandet klart. Killzone levereras i morgon eller på torsdag, och det vill jag spela grundligt innan jag uttalar mig. Innan dess lär ni nog få läsa en filmrecension eller liknande, ha det bra.